Franska arbetare röstar på fascister
Han tittade i sin telefon.
– Jaha, där avgick premiärministern, sa vår värd partifunktionären mellan tuggorna.
Det var en strålande vårdag
i Paris och vi satt utanför Socialistpartiets högkvarter vid Rue de Solférino. Partiet hade just förlorat lokalvalet och president François Hollande ombildade regeringen för att återta initiativet.
Om bara några veckor, den 25 maj, är det val till Europaparlamentet. Socialistpartiet ligger svag trea i mätningarna och risken finns att rasistiska Front National blir största parti.
Förra gången jag var på Rue de Solférino var gatan fylld av tv-kameror, flaggor och lyckligt skrikande ungdomar. Det var valvaka vid presidentvalet 2012.
En annan tid
François Hollande vann och när förre presidenten Nicolas Sarkozy från högerpartiet UMP meddelade att han ställde in sitt planerade tal på Place de la Concorde, då visste jublet inga gränser.
Le changement c’est maintenant, stod det på stora banderoller längs gatan, Förändringen är nu.
Det var då.
François Hollande kritiserade EU:s krispolitik, ville höja skatten och satsa på skolan och på fler jobb. Frankrike, ja hela Europa skulle lägga om kursen åt vänster.
Sen utsågs den tidigare tyskläraren Jean-Marc Ayrault till ny premiärminister och så hände – ingenting.
Knappt två år senare är François Hollandes förtroendesiffror nere på 18 procent, och hans reformer har kört fast.
Den nya premiärministern, Manuel Valls, tillhör Socialistpartiets högerflygel och går hem i stugorna. Enligt en mätning nyligen i Le Journal du Dimanche har 58 procent av fransmännen förtroende för honom.
Nu väntar skattesänkningar och mys med näringslivet.
Samma låga nivå
I förra EU-valet 2009 förlorade Socialistpartiet stort. De fick drygt 16 procent och föll från 31 mandat i Europaparlamentet till 14. Inför årets val ligger de kvar på ungefär samma låga nivå.
Detta är ett problem för hela den europeiska vänstern eftersom 74 av 751 ledamöter i Europaparlamentet, nästan var tionde, kommer från Frankrike.
Det är också en stor möjlighet för den europeiska extremhögern. Vinner Front National
i Frankrike ger det många mandat och stora ekonomiska resurser på europeisk nivå. Antagligen kommer de att bilda en ny högerextrem partigrupp med bland andra Sverigedemokraterna.
Den grundläggande huvudvärken för Socialistpartiet är att det är den franska arbetarklassen som bär fram Front National.
Så har det varit länge men under Marine Le Pen, som tog över ledarskapet i Front National 2011 efter sin far Jean-Marie Le Pen, har det blivit särskilt tydligt.
Image av vanlig
Hon odlar en image av att vara ”vanlig” och har framgångsrikt polerat upp partiets yta. Retoriken har blivit mer vänster. Vid presidentvalet 2012 var det många som röstade på ”Marine” snarare än på själva partiet.
I år vann Front National valet till borgmästare i den gamla kolgruvestaden Hénin-Beaumont redan vid första valomgången med 50,3 procent av rösterna. Det var historia som skrevs.
Socialistpartiet har haft svårt att svara på utmaningen. Partiet är av tradition slutet, elitistiskt och splittrat i olika falanger.
Lösningen har blivit att försöka bredda partiet och återknyta till de ursprungliga rötterna. Inför presidentvalet höll Socialistpartiet ett öppet primärval. Alla som ville, och som betalade en euro, fick vara med och rösta fram partiets kandidat i valet.
Idén blev en succé
Idén, att även icke partimedlemmar skulle få rösta, kom från den progressiva tankesmedjan Terra Nova och blev en succé. Hela 2,7 miljoner röstade i första valomgången och 2,9 miljoner i den andra.
Så många har aldrig engagerat sig i något partis valkampanj tidigare. Öppenheten och engagemanget blev viktiga för Hollandes valseger.
Nu försöker Socialistpartiet med en liknande strategi inför EU-valet. Via en särskild hemsida låter de partiets väljare forma den politik de ska driva i Europaparlamentet. Målet är att samla minst en miljon människor som får rösta om och rangordna olika förslag. Redan innan kampanjen börjat har de samlat över 50 000.
Börjar om från början
Socialistpartiets smått revolutionerande idé är att politiskt engagemang måste komma underifrån. Att 2,9 miljoner väljare faktiskt är fler är 200 000 trogna partimedlemmar.
Det var så vänstern en gång byggdes upp i Europa. Högern hade pengarna, tidningarna, makten. Men vänstern hade människorna, massrörelsen. Socialistpartiet försöker börja om från början, men med moderna metoder.
Men priset är att partiets gamla makthavare måste släppa kontrollen över kandidater och politik.
Det räckte för att vinna det franska presidentvalet. Om det räcker för att möta Europas fascister återstår att se.