ALPINKULTUR #5 by Alpinkultur

THE BUNCH ETT GÄNG INNOVATÖRER ADAM CLARK PUDERSTÄNKARE

AFTERGLOW SWEETGRASS / ENANDER #5 OKTOBER 2014

VINTERNYANSER TJEJERNA LEVERERAR PASSIONEN PETTER OM SVERRE

IN SELECTED RETAILERS / NOVEMBER 14 / JUSTADDSKI.COM

Redaktionen CHEFREDAKTÖR Johan Jonsson

CHEFREDAKTÖR Grim Båtelson

AD / LAYOUT Aron Östman

JOHAN@ALPINKULTUR.SE

GRIM@ALPINKULTUR.SE

ARON@ALPINKULTUR.SE

Ett år visare DET ÄR vår förhoppning. Klart är i alla fall att ni som läser Alpinkultur sett till att vi kunnat bli ett år äldre. Det är ni som delat magasinet på Facebook, mailat det till vänner och pratat gott om det på middagar, i liften och på filmpremiärer som gör att vi inte bara blev den där lilla uppstickaren som de etablerade tidningarna drog på smilbanden åt. Vi hoppas ju så klart att våra kollegor på de andra skidpublikationerna ler när vi släpper nytt, men inte i mjugg utan på grund av att de gillar oss. Vi gillar ju dem! Vårt mål är inte något Rupert Murdoch-aktigt övertagande av snömedia, utan en skidtidningsbransch där alla läsares intressen kan tillgodoses. Sedan tror vi så klart mest på det vi gör. Och Alpinkultur startades för att ingen annan gjorde just det vi nu gör. Något annat vi verkar vara ensamma om, och väldigt stolta över, är de 5 % av de totala intäkterna vi skänker till välgörenhet. I detta nummer till JP Auclairs Alpine Initiatives. SÄSONGENS FÖRSTA nummer går även det i nytänkandets tecken. Vi har träffat genierna i Sweetgrass Productions, som med sin senaste kortfilm Afterglow verkligen flyttat gränserna för vad som är möjligt i skidfilmens värld. På sidan 130 och framåt kan du både läsa en intervju med filmskaparna och se filmen i sin helhet. Och just ja, vi kör även Oskar Enanders

magiska ljusgalleri från inspelningarna, som första magasin i världen. Svenska jibbkollektivet the Bunch är ett annat gäng innovatörer. Vi lät dem prata om… precis vad de ville. Intervjun börjar på sidan 44. Utöver det kan ni även läsa om Shades of Winter, de intressantaste prylnyheterna, Sarek, Sverre Liliequist, maskerade yxkvinnor, se Adam Clarks pudergalleri och mycket mer! SOM VANLIGT: Glöm inte bort att klicka på länkarna – både i annonserna och reportagen. Vi är ju online goddammit! Utnyttja det! Ni är bara ett klick från grymma erbjudanden, filmer och annat gott. OCH SIST men mest: Dela tidningen på Facebook, Instagram, i maillistor och genom vrålning, viskning och röksignaler. Vi är oberoende och har inte något monsterförlag som flåsar oss i nacken, och vill gärna att det förblir så. Hjälp oss därför att sprida vårt budskap – En god kraft i skidsverige. FÖRRESTEN (till er som inte är lyckliga nog och redan har tjuvstartat) – SNART ÄR VINTERN HÄR! Redaktionen

ÅKARE PEP FUJAS FOTO OSKAR ENANDER PLATS SENTRY LODGE, BC

OMSLAGET Pep Fujas snurrar två varv och tar tag i skidan framför Oskar Enanders kamera. Klart han ska vara på omslaget.

#5 MEDARBETARE OSKAR ENANDER FOTO MATS LIND FOTO MATTIAS FREDRIKSSON FOTO ADAM CLARK FOTO LUCAS STÅL MADISON FOTO ERIK POUSETTE FOTO ILLUSTRATION SEBASTIAN MARKO FOTO MARIO FEIL FOTO AARON JAMIESON FOTO PETTER ASKERGREN TEXT ADAM FALK FOTO LUCAS NILSSON FOTO ELISABET AAGÅRD TEXT ANNA ÖHLUND FOTO FREDRIK MARMSETER FOTO FWT / T.HALLER FOTO FWT / D.DAHER FOTO FWT / J.BERNARD FOTO DANIEL RÖNNBÄCK FOTO

ALPINKULTUR.SE VILL DU FÅ NÄSTA NUMMER AV ALPINKULTUR DIREKT HEM I INKORGEN? MAILA REDAKTIONEN@ALPINKULTUR.SE

INNEHÅLL FOTO OSKAR ENANDER

Alpint Eko 16 // Farväl sommaren 18 // Rails & Renlav 28 // Puderstänkaren 44 // The Bunch 60 // Vinternyanser 72 // Delad passion är dubbel passion 88 // Europas sista vildmark 118 // Les Enragés 130 // Afterglow 144 // Glödande galleri 164 // Jackie Paaso 176 // Instabangers 182 // Hur fan tänkte du? 12 //

8 | ALPINKULTUR

INNEHEHÅLLSFÖRTECKNING | 9

www.tierra.se

RocKeTeeR acTiVe JacKeT GoRe-TeX® active Since 1983

485 g XS-XXl

Shell: 100% Polyamide BURned yelloW 017

Red 035 BlacK 099

Lätt jacka tillverkad i Gore-tex active för skidåkning, toppturande och alpinism.

Foto: Björn Arnemo

Foto: Dan Sjunnesson

Alpint EKO

LOTTEN PÅ TOUREN

FET VÄLGÖRENHET

LOTTEN RAPP ÄR en kul filur som inte alltid faller in i den gängse friåkarmallen. Det tycker vi på Alpinkultur om! Extra glatt är att hennes åkning den gångna vintern tagit henne hela vägen till toppdivisionen Freeride World Tour. Vi lyfter på hatten, gratulerar Lotten och ser väldigt mycket fram emot att följa henne och de andra svenskarna – Matilda Rapaport, Christine Hargin, Reine Barkered och Wille Lindberg – på FWT. Första stoppet görs i Chamonix den 24:e januari.

SVERRE LILIEQUIST HAR designat en egen fatbike, inspirerad av hans promodelskida hos Extrem. Han får dock inte ha kvar den länge då den snart skall auktioneras ut och pengarna skänkas till InspireUs lavinutbildning. Suveränt säger vi! Och gratulerar Sverre och de andra initiativtagarna – Calle Ringborg från Addnature.com och Lina Skoglund från Bikester.se – till ett bra jobb. Håll utkik efter auktionsstart på vår Facebooksida.

12 | ALPINKULTUR

Foto: Privat

Eva Karlsson, VD Houdini Sportswear.

TEXT REDAKTIONEN

HÅLLBART INITIATIV

SNABB COMEBACK

DEN 14-15 NOVEMBER arrangeras gräsrotsinitiativet Åre Sustainability Summit – en öppen hållbarhetskonferens som vill inspirera till engagemang för en hållbar framtid. I årets program finner vi bland annat Eva Karlsson, VD för Houdini Sportswear och 2011 utsedd av Sportfack till Årets affärskvinna inom svensk sportbransch, samt hållbarhetschefer från Haglöfs, Klättermusen och 30+ ytterligare talare. www.aresustainabilitysummit.se

MED DE SENASTE 1,5 säsongerna helt spolierade efter benbrottet han ådrog sig veckan innan VM-premiären 2013, med operationer och ett underben tunt som en handled som följd. Man kan säga att Calle Lindh har väntat länge på sin Världscupscomeback, och kämpat hårdare än de flesta för att nå den. Att det dessutom var en comeback som heter duga gladde mången skidälskare, inte minst huvudpersonen själv. Att med startnummer 40 har 26:e bästa tid i första åket, för att sedan drämma till med tredje bästa tid i andra, till och med snabbare än slutsegraren Marcel Hirscher, är galet bra. Bergsjö ser ut att ha två stjärnor i den alpina världstoppen snart, och Calle Lindh är verkligen värd en plats där! ALPINT EKO | 13

05 NY ACTIONSPORTARENA EFTERSOM INGEN VILL att ungdomar skall dras in i hemskheter som kriminalitet eller innebandy planeras nu för ett rejält aktivitetscenter i Åre. Byggnaden blir tre våningar hög och det kommer finnas skateytor, klättervägg, foampit, rehabcenter och mycket mer i lokalen. Alpinkultur har tidigare besökt Snow Camp i Säfsen, och ställer sig självklart positivt till fler actionsportarenor för året-runt-bruk i Sverige. Läs mer HÄR, och hjälp initiativtagarna med lobbyverksamheten så att bygget går igenom.

14 | ALPINKULTUR

VILT KORT TILL WILLE

INGET OS I OSLO

WILLE LINDBERG KÖRDE riktigt bra på FWT i vintras, men hade ett par stolpe-ut-åk som gjorde att han inte kvalade till kommande säsong. Arrangörerna har dock tagit sitt förnuft till fånga och gett Wille ett wildcard. Grattis! Vi ser även fram emot att se Wille på vita duken, då trailern till den senaste Nuit de la Glisse-filmen Addicted to Life lovar väldigt gott.

STOCKHOLM HADE redan tidigare dragit tillbaka sin ansökan om att få arrangera Vinter-OS 2022. Nyligen följde även Oslo det exemplet. Anledningen kan man spekulera i, men en möjlig sådan kan vara ”Folk har öppnat ögonen”. (HÄR är några av kraven IOK ställde på Oslo.) Vi rekommenderar även att ni läser vårt reportage om Krasnaya Polyana och spelen i Sotji, HÄR.

SE TRAILERN HÄR

ALPINT EKO | 15

Tom-Oliver Hedvall

FARVÄl SOMMAREN FOTO MATS LIND

TOM-OLIVER HEDVALL klarade inte ens av att vänta på rimfrosten innan han startade säsongen. I Alpinkulturs bok blir det guldstjärna och plus i kanten för 2014 års bästa pre-season-shred. PÅ SIDAN 88 kan du läsa mer om Tom-Oliver, men då som vintercampare i Sarek.

16 | ALPINKULTUR

FARVÄL SOMMAREN | 17

FOTO / MATTIAS FREDRIKSSON

ÅKARE / JANNE TJÄRNSTROM & HUNDEN WILMA

18 | ALPINKULTUR

rails &

renlav Trams eller pepp? De lärde tvista om sociala medier är någonting bra eller ej. En sak är i alla fall säker – så fort den första mikrometern snö fallit blir vi runt dessa dagar väldigt varse om våra vänners skidpremiärer. TEXT JOHAN JONSSON FOTO MATTIAS FREDRIKSSON & OLIVER SARIN

RAILS & RENLAV | 19

HÖSTEN 2012 VAR extra tung. Redan tidigt i oktober började de droppa in. De vidriga rapporterna från norr. Tankarna blir svåra att styra. ”Jaha. Demonen drar runt på Skutan och kör puder. Skiter väl jag i. Det är ju gött här nere i Stockholm. Mycket fint att titta på. Man kan gå på bio. Spelningar. Museum. Och… och… FAAAN!!!” NÄR VI NU skriver 2014 klarade vi oss i Sverige lite bättre. Nordnorskarna var som vanligt först, jag finner dock viss tröst i att det är ett annat land. Men efter mitten på oktober är det den gamla vanliga Åre-ligan som inte kan ge fan i stighudarna, trots att det knappt är frost på mossan. Mattias Fredriksson och Henke Windstedt poserar lyckliga på någon topp, och inte långt efter dyker faceshotsen upp i feeden. LETAR MED DÅLIGT RESULTAT efter ”hate”-knappen på Facebook. Varför finns den inte?! Söker, utan att tänka efter, tröst på Instagram. Idiotiskt… Där stöter jag omedelbart ihop med David Kantermo, gladare än någonsin, och han har säkert hittat på det enda stället på fjället där det verkligen blåst in rejält med snö. JAG STRUNTAR I jobbet jag redan är sen med och försöker se om någon av dem är online. Ska fråga om det är bra på riktigt, men om svaret dröjer mer än tre tiondelar hugger jag som en kobra och tjuter att ni bara fuskar och säger att det är bra fast det vihihiiisst inte är det (trots att jag nog skulle ha ljugit tungan kolsvart om det hade varit jag som sladdat runt på renlaven).

20 | ALPINKULTUR

RAILS & RENLAV | 21

ÅKARE / JANNE TJÄRNSTROM, RIKARD WESTLING & HUNDEN WILMA

FOTO / MATTIAS FREDRIKSSON

ÅKARE / STINA JAKOBSSON

FOTO / OLIVER SARIN

ÅKARE / TOBIAS SEDLACEK

22 | ALPINKULTUR

JIBBKIDSENS FÖRSÄSONG verkar vara lättare för mig att acceptera, kanske för att jag själv inte känner för att slajda runt på ett plaströr och landa i en halvmeter djup lerpöl om jag trillar. Peppet för att dra igång säsongen med ett tre decimeter brett inrun ner mot en minimal kick upp på ett kvadrupelkinksrail har väl egentligen aldrig funnits, och än mindre nu, när det känns som att man måste vara mjuk i kroppen som en tolvåring för att kunna ta streetkrascherna. Men jag är väldigt glad att de håller på! Glad att de är peppade. Glad att de nöter på det där förbannade plastrailet timme ut och timme in i mörkret, dyngsura och geggiga. Glad att de riskerar livet på ett rail mitt i storstaden bara för att få ett klipp till en edit som de inte har en aning om kommer bli populär eller inte. OCH MITT I GLÄDJEN över glädjen slår det mig att min klagan på renlavsglidandet i norr bara är en sorglig manifestation över den fruktansvärda avundsjuka jag känner inför Mattias, Henkes och Davids glädje. För om man bara ruskar på huvudet en smula så är det ju pepp som pepp. Kidsen på railsen och Åreborna på renlaven. De är pepp på skidåkning helt enkelt. Pepp på att säsongen ska komma igång, och pepp på att gå i flera timmar bara för att åka någonting som i mitten av säsongen anses skitdåligt. JAG SKAKAR LITE HÅRDARE på huvudet och lyckas vända på steken helt. Likar Kantermos bild och frågar om jag inte får komma upp och hälsa på snart. Hoppas han svarar, för jag är också pepp!

RAILS & RENLAV | 23

ÅSMUND THORSEN & TOF HENRY MB MASSIV/HELBRONNER 2014 PHOTOGRAPHY BY JOHAN WILDHAGEN/PALOOKAVILLE

24 | ALPINKULTUR

ALPINKULTUR | 25

Prylguide

THE NORTH FACE M’S FREE THINKER JKT

Köpsugen? Klicka här!

26 | ALPINKULTUR

Prylguide

THE NORTH FACE M’S LOW PRO HYBRID JKT

Köpsugen? Klicka här!

PRYLGUIDE | 27

DANA FLAHR / ALTA / UTAH

28 | ALPINKULTUR

puderstänkaren Ett galleri signerat Adam Clark ATT GÖRA SVÄNGBILDER har aldrig stått högt i rang bland professionella skidåkare. Det har alltid gnällts om att det ser mesigt ut, och att vem som helst kan göra en sväng, och att man ska hoppa 47 meter högt bara för att det är det man gör när man är sponsrad skidåkare. Men vad fan, är det verkligen kul!? Är det det man blir skidsugen av? Tjah, någon kanske, men de allra flesta vill ju inte hoppa 47 meter högt, de vill åka puder. Därför gjorde vi helt enkelt vår plikt, kontaktade en av världens absolut bästa skidfotografer, som dessutom är bosatt på platsen där det står ”GREATEST SNOW ON EARTH” på bilarnas registreringsskyltar, och sade till honom:

Send us your best powder shots!

PUDERSTÄNKAREN | 29

ADAM CLARK ÄR USA:s svar på Gösta Fries – lugn, behaglig och sjukt, sjukt duktig på att fota. De som jobbar med honom för första gången kan nästan uppleva honom som loj. Det är han inte, bara väldigt… lugn och behaglig. Kombinationen av go gubbe och känsla för bangers har gjort att Adam ofta är förstavalet både för åkarna, filmbolagen och de stora märkena. Vi förstår dem.

30 | ALPINKULTUR

PUDERSTÄNKAREN | 31

TODD LIGARE / REVELSTOKE / KANADA

32 | ALPINKULTUR

PUDERSTÄNKAREN | 33

JOHN COLLINSON / JACKSON HOLE / WYOMING

DAVE ROSENBARGER / CHAMONIX / FRANKRIKE

SAGE CATTABRIGA-ALOSA / JACKSON HOLE / WYOMING

34 | ALPINKULTUR

PUDERSTÄNKAREN | 35

DAVE ROSENBARGER / CHAMONIX / FRANKRIKE

JOHN COLLINSON / JACKSON HOLE / WYOMING

36 | ALPINKULTUR

PUDERSTÄNKAREN | 37

DAVE ROSENBARGER / COURMAYEUR / ITALIEN

38 | ALPINKULTUR

PUDERSTÄNKAREN | 39

JEFF HOAK / GIRDWOOD / ALASKA

ERIC BALKEN / WASATCH MOUNTAINS / UTAH

40 | ALPINKULTUR

PUDERSTÄNKAREN | 41

Prylguide

SALOMON Q-LAB / Q-BC LAB

Köpsugen? Klicka här!

42 | ALPINKULTUR

Prylguide

DPS NORI POLE / LOTUS 120

Köpsugen? Klicka här!

PRYLGUIDE | 43

THE BUNCH Från internetfenomen till trendsättare TEXT JOHAN JONSSON FOTO LSM & ERIK POUSETTE ILLUSTRATION ERIK POUSETTE

The Bunch har gått från att vara ett litet internetfenomen till trendsättare av rang på bara ett par år. I en tid då skidscenen är spretigare än någonsin befinner sig The Bunch någonstans i ena ytterkanten, på rakt motsatta sida av OS i big air. Men… vilka är de? Vad är de?

44 | ALPINKULTUR

THE BUNCH | 45

FÖRRA HÖSTEN gjorde vi små intervjuer med två av de mer tongivande medlemmarna i The Bunch – Lucas Stål Madison och Maximilliam Smith. Den förstnämnda var i stort sett omöjlig att få tag på, den sistnämnda nästan omöjlig att få tyst på. Samma skrot och korn, men väldigt olika. ETT ÅR SENARE har The Bunch premiär på sin nya film Finess på Alpingaraget i Stockholm, och vi får äntligen en pratstund med Lucas om vilka de egentligen är, och vad de vill. Svaren följer, som mycket med the Bunch, inte den gängse mallen. – Folk verkar nästan besatta av att placera saker och ting, och människor, i ett fack.

46 | ALPINKULTUR

Oss också. Jag vet inte varför. Vi är i olika fack, precis som många andra. Om man alltid skulle vara i samma fack blir det svårt att utvecklas. Det skulle bli tråkigt. Man skulle ha samma klädstil när man var 15 som 35, och man skulle tycka exakt samma åkning var rolig. Men så är det ju inte. Det jag tyckte var roligt för två år sedan är ju inte samma sak som jag tycker är roligt idag. LUCAS ÄR en intressant prick. Nästan sävlig, men skarp när han väl öppnar munnen. Och när han gör det brukar svaren på frågorna han får bli märkliga och krångliga, vid första anblick. Men just skarpa när de fått sjunka in.

Finess in the making.

THE BUNCH | 47

48 | ALPINKULTUR

”Jag kom att tänka på att jag inte gillar intervjuer. För att vi inte är så… bra på ord. Vi uttrycker oss på andra sätt.” EFTER ATT LUCAS VUNNIT filmbolaget Level 1:s amatörtävling Superunknown hösten 2012, och då fick åka över till USA och filma med dem kommande vinter, kunde man tänka sig att fokus skulle hamna helt på det stora filmbolaget. Men det ena uteslöt inte det andra, och när sedan Magnus Granér vann samma tävling 2013, och även han fortsatte jobba hårt både med Level 1 och vännerna i The Bunch, har både nivån på åkningen och den mediala genomslagskraften hos The Bunch ökat rejält. Senaste alstret – Finess – har dock inga spår av överproducerad skidfilm utan själ. På gott. Där större bolag har gått bet på att försöka klippa rappt och nytänkande men ändå få bra flow, har Finess någonting i sig som gör att det flyter bra, trots att det inte alltid följer den vanliga skidfilmsmallen. INTERVJUN PÅ Alpingaraget blandas ihop med arrangemanget av en liten fotoutställning, och kabeldragning inför filmpremiären. Och öl. Och några hundra andra människor som också vill prata. Så vi bryter, och hörs några dagar senare. Kanske har de där unika frågorna och svaren vi båda vill ha plötsligt formats i huvudet? Jag undrar om han tänkt på någonting han vill prata om. – Ja. Jag kom att tänka på att jag inte gillar intervjuer. För att vi inte är så… bra på ord. Vi uttrycker oss på andra sätt. Jag tror vi känner så, allihop. Ingen av oss kan ordbajsa. Och vill inte göra det heller. Vi pratar ofta på ett eget sätt. Med egna ord. Det kanske låter lite märkligt, men det kan vara att vi träffat någon sjukt märklig person och ger denne ett smeknamn, sedan görs det smeknamnet om till ett ord som man kan använda för att beskriva en situation som… påminner om den märkliga personen. INTERVJUA NÅGON som inte gillar intervjuer. Tänker att det är bäst jag är tyst… – Jo. Det var en annan sak jag tänkte på. Jag fick frågan vad det är för skillnad på vårt crew och andra crews. Jag tänkte på det ganska länge. Men sen kom jag på att… vi är från Sverige. Och det är nog den

THE BUNCH | 49

Att vakna upp i en h채ngmatta med den h채r vyn 채r inte helt fel.

50 | ALPINKULTUR

största skillnaden. Det är inte bara mentaliteten, utan mycket att man måste gå lite andra vägar för att klara sig bra. Vi måste kämpa hårdare för att slå igenom på en scen som trots allt utgår från USA. Där borta hänger ju alla med varandra, både åkare och de som bestämmer över kontrakten och teamen, så det är lättare att komma i kontakt med rätt personer. Vi har märkt det när vi varit där, att det känns lättare. Det är lite som om man vill bli en stor skådis, då måste man förr eller senare till Hollywood.

vill göra, utan större tanke på vad folk omkring oss tycker om det. Varje individ får göra det den själv vill. Det viktigaste är inte att folk ska tycka om oss, utan att vi har gjort det vi vill göra. Jag tror det blir bäst så också. I vintras jobbade vi med en fotograf som bara ville vi skulle köra så stora och farliga grejer som möjligt. Men det… blev liksom inte bra. Ibland har man feeling och går stort, men har man inte det så blir det bara dåligt om man gör det, även om man klarar av det. Man ser verkligen skillnad, till och med på bilder. Om man inte har roligt så liksom… Det syns. Och The – Vi är i Ume, baki ishalln. Bunch handlar om att ha roligt. Att åka skidor Tobias Sedlacek är inte långt från uppväxtorten och ha kul. Och vi vill ha det på vårt eget sätt. Jag Tavelsjö, och norrländskan påtaglig. Han och tror det är därför det gått bra för oss. Det syns att några andra från The Bunch kör ishallstricket vi har kul. och håller på att flytta snö till en liten backe i närheten. Även fast man tillhör ett superhajpat NÄSTA ÅR kommer The Bunch att ha en egen crew som just släppt nytt material är man inte filmare och större sponsorbudgetar. I mångas för fin för en geggig PVC-session. ögon kan det skapa en konflikt, och inkräkta på – Jag kom liksom in i The Bunch lite på kreativiteten. De själva är inte oroliga. sned. Efter. Det är flera som gjort det. Leo. Maxi. – Nej, jag ser det inte så. Filmaren vi Men det är liksom ingen invigningsceremoni. Lite hittat har ju glidit in i The Bunch på samma sätt löst. Det är bra. som vi andra. Han bodde med oss en månad i maj, och vi har sett hans edits och sätt att filma och det THE BUNCH ÄR rätt löst överlag, och just stämmer bra överens med det vi vill göra. Jag ser avsaknaden av skarpa linjer är någonting som inget negativt med att ha bättre sponsorer så man ständigt återkommer när man pratar om eller har råd med en filmare. Tror hellre vi kan lägga med dem. Ändå lyckas de som grupp producera mer kreativitet på skidåkningen då, och kanske saker som just är skarpa, på deras eget sätt. pusha oss lite att… sätta mer fart. – Det är väl inte produktion i mina ögon, även om vi producerar saker. Vi gör bara det vi KREATIVITET måste kanske inte stå i konflikt

”Om man inte har roligt så liksom… Det syns. Och The Bunch handlar om att ha roligt.”

THE BUNCH | 51

”När vi släppte Far Out skrev folk att de tyckte det var den bästa skidfilmen de sett. Det var otroligt stort. Otroligt kul. Jag känner ju bara att vi gör det vi gör. ” med pengar. Nick Waggoner från Sweetgrass var inne på samma spår. Att de egentligen inte har någonting med varandra att göra, men att pengar krävs för att genomföra vissa av sina kreativa visioner. Tobias Sedlacek håller med, och vi avslutar samtalet. MAGNUS GRANÉR gick i samma klass som Lucas Stål Madison på rymdgymnasiet i Kiruna. Sedan dess har de hängt ihop, och var även med och grundade The Bunch hösten 2011. Det senaste året har det ”släppt rejält”, som det så fint kallas, och Magnus har levererat en jäkligt bra part i Level 1:s Less (precis som Lucas), och även till Finess. Såklart. Jag undrar om det är viktigt att inspirera. – Ja. Absolut. Förut har jag ofta tänkt att vi gör det bara för oss själva. Men sen när jag märkt att man påverkar andra med det man gör så tycker jag det är kul. När vi släppte Far Out (2013) skrev folk att de tyckte det var den bästa skidfilmen de sett. Det var otroligt stort. Otroligt kul. Jag känner ju bara att vi gör det vi gör. Sen får de som blir inspirerade bli inspirerade. NÄR MÅNGA FÖRSÖKER anpassa sitt material till publiken, så gör The Bunch tvärt om. Kanske kan man dra en allt annat än vattentät parallell till Henry Ford, som ska ha sagt: ”Hade jag frågat folk vad de ville ha, hade de svarat en snabbare häst.” (Apropå att han gjorde en bil.) Men poängen är att om man tänker nytt, så kommer man aldrig att göra det folk redan bett om. The Bunch försöker inte tillfredsställa någon annan, och blir således: På riktigt. – Det är kul att inspirera men vi försöker inte sträcka oss för att det ska passa alla möjliga åkare och personligheter. Vi gör det vi vill göra. Sen får man gilla det eller inte. Men jag tror det blir mer äkta för de som verkligen gillar det då. Sen kommer det såklart bli några som inte gillar det också, men det är oundvikligt.

52 | ALPINKULTUR

THE BUNCH | 53

”Det är det som är fett med The Bunch – man har full kontroll i allt från filmning till klippning och musik.”

JAG TÄNKER att The Bunch resonerar lite som Alpinkultur – att vi hellre träffar 50 % av våra läsare i hjärtat än 100 % i axeln. Det blir medhåll. Men vad är då skillnaden med att filma med ett av de där stora bolagen? – Det är dels lättare för att det är mer tillrättalagt, men samtidigt större press för att det är ett stort bolag. Mycket beror på vilken filmare man har, för ofta är deras vision inte samma som åkarens vision. Det är nog många åkare som bara accepterar filmarnas idéer, fastän de inte håller med. Jag är inte så, utan vill verkligen ha det som jag vill ha det. Det är det som är fett med The Bunch – man har full kontroll i allt från filmning till klippning och musik. Till Level 1 skickade jag typ 20 låtar innan det var en som de accepterade till min part. Med The Bunch finns det inga regler. OCH REGLER har det heller aldrig funnits. Från att The Bunch blev till under hösten 2011 har det gått väldigt bra, utan restriktioner eller skarpa linjer. – Vi började med att göra lite edits bara, och hade egentligen inga stora planer. Det är väl det vi fortfarande gör visserligen, men...

54 | ALPINKULTUR

nu är det fler som tittar. Sen har vi ju blivit lite äldre och märkt att man påverkar människor, och då blir man ju taggad på att göra det fetare. Vad är fetare? – Att man planerar grejer och så. Mer detaljer. Nyare trick. Mer tid. Mer tanke bakom saker och ting. Mer finess. När vi gjorde Far Out var det först när vi skulle börja klippa som vi började tänka. Det har ju fungerat ganska bra visserligen, men med mer tanke bakom kommer det att gå ännu bättre. Och det ska bli jäkligt skoj att ha filmare och så nästa år. Ibland har det känts lite tungt att stå och filma en hel kväll. Om man bara kan fokusera på skidåkningen till 100 % istället kommer det att bli ännu bättre. OAVSETT VEM i The Bunch jag pratar med så återkommer ordet ”bättre” när framtiden kommer på tal. Jag är helt övertygad om att de inte menar samma sak, och det är precis därför det kommer bli… bättre.

Maxi tycker skogsbränderna suger (se backdrop), men det stör inte hans shred. Han föreslår att kvällen spenderas med att fara till Zion. Där kan man se flammorna på nära håll.

THE BUNCH | 55

Prylguide

KASK THRILLERS

Köpsugen? Klicka här!

56 | ALPINKULTUR

Prylguide

ARMADA M’S RIPTON 2L PULLOVER

Köpsugen? Klicka här!

PRYLGUIDE | 57

Prylguide

SMITH I/O 7

Köpsugen? Klicka här!

58 | ALPINKULTUR

DYNASTAR CHAM 117 • SIZE: 180/190 CM SIDECUT: 147/117/127 MM • RADIE: 22 MM (190) • WEIGHT 2240 G

IT’SNOW DYNASTAR CHAM! Vad gör Vivian Bruchez på dagarna när du dricker ditt kaffe?

NEW DYNASTAR CHAM 117! Efterlängtad och redan prisbelönt! Nya Cham 117 representerar nästa generations mix mellan rocker och sidoskärning där resultatet är hög hanterbarhet och reaktivitet på hårda underlag, samt mycket god flytförmåga och bärighet på mjuka underlag. Passar både de som gör toppturer och rör sig aktivt i högalpin terräng samt de som utnyttjar mer liftnära skidområden. Trots låg vikt erbjuds stabila och vridstyva sandwichkonstruktioner som presterar även på hårda underlag.

Powder Magazine Skier’s Choice 2015

Ski Magazine Gold Medal 2015

Skieur Tester’s Choice 2015

Freeskier Magazine Editor’s Pick 2015

Backcountry Magazine Gear Guide Select 2015

On the Snow, Editor’s choice 2015

NEW DYNASTAR CHAM HM 107! DYNASTAR CHAM HM 107 • SIZE: 166/175/184/190 CM SIDECUT: 137/107/122 MM • RADIE: 20 MM (184) • WEIGHT 2010 G

NEW DYNASTAR CHAM HM 97! DYNASTAR CHAM HM 97 • SIZE: 166/172/178/184 CM SIDECUT: 133/97/113 MM • RADIE: 15 MM (178) • WEIGHT 1710 G

www.dynastar.com

ÅKARE / MELISSA PRESSLABE

FOTO / SEBASTIAN MARKO / RED BULL CONTENT POOL

60 | ALPINKULTUR

Vinternyanser TEXT JOHAN JONSSON

FOTO / MARIO FEIL

Det här är inte en story om en tjejfilm, utan en skidfilm. Och en riktigt jäkla bra sådan också! Att de enda männen i produktionen sedan råkar vara bakom kameran är ju inte några konstigheter, bara annorlunda. På ett bra sätt.

VINTERNYANSER | 61

– Du är liksom spindeln, men även en del av nätet.

MATILDA RAPAPORT ÄR, precis som de flesta, inte så lite imponerad över vad Sandra Lahnsteiner åstadkommit de senaste åren. Det är liksom en bättre proffskarriär här, ett stort filmbolag där, och så mentalcoacha lite alpina världscupåkare sådär på sidan av. För vanliga människor är det tre heltidsjobb. För Sandra verkar det bara vara kul. RESAN BÖRJADE för ungefär fem år sedan, när hon tittade på hur skidfilmsscenen såg ut. De gamla filmbolagen verkade ta in tjejer på nåder, om de ens fick vara med. Sandra bittrade dock inte ihop, utan började helt enkelt göra egna filmer istället. – Självklart har det inneburit mycket jobb. I de perioder det varit mest har jag funderat på vad jag håller på med. Men så fort saker och ting lugnat ner sig lite börjar hungern efter nya projekt direkt göra sig påmind. DEN FÖRSTA filmen As We Are släpptes 2010. Sandra skrattar när hon tänker på den. – Den är väl lite tjejig kanske, och jag skulle ju inte gjort den likadan idag. Men då var den bra, och det var kul och lärorikt att göra den.

62 | ALPINKULTUR

VINTERNYANSER | 63

ÅKARE / EVELINA NILSSON FOTO / AARON JAMIESON

ÅKARE / SANDRA LAHNSTEINER FOTO / AARON JAMIESON

64 | ALPINKULTUR

VINTERNYANSER | 65

”Det har varit viktigt för oss att Pure inte skulle vara en tjejfilm. Det finns liksom ingen anledning att tänka i de termerna.” SANDRAS ANDRA film, Shukran Morocco, efterfrågas fortfarande av Marockansk TV. De säger att ingen annan har porträtterat landet så bra. Efter att den släppts startade Sandra Shades of Winter, och Pure är deras andra film. – Det har varit viktigt för oss att Pure inte skulle vara en tjejfilm. Det finns liksom ingen anledning att tänka i de termerna. Filmbolag som bara har killar i sina filmer säger ju inte att de gör killfilm… Vi gör skidfilm, precis som alla andra. Men vi gör det på vårt eget sätt. DE SENASTE ÅREN har tjejer tagit mer plats på actionsportscenen, och inte bara som leende prisutdelare i för små kläder. Jätteeventet Nine Knights finns nu även som Nine Queens, Angel Collinson fick öppningsparten i TGR:s senaste film Almost Ablaze, och Pure fick den här hösten sällskap av ännu en tjejproducerad storfilm i form av amerikanska Pretty Faces. – Deras film är ganska annorlunda från vår. Inte på ett dåligt sätt. Bara annorlunda. Vilket så klart är bra, eftersom vi då når ut till ännu fler, och kan inspirera ännu fler. Nästa år verkar det vara ännu fler kvinnligt producerade

filmer på gång. Och vi är superpeppade på att scenen växer! DET VAR en liknande inspiration som gjorde att SoW blev till. – Från början hade jag egentligen inte någon intention att göra skidfilm. Jag visste bara vad jag tyckte om att göra – att åka skidor och vara kreativ tillsammans med filmare och fotografer. Sen såg jag svenska Catch Us If You Can och det var verkligen en ögonöppnare. Då kände jag att jag ville göra någonting liknande, och på den vägen är det! ETT AV DE roligaste resultaten av filmen är att den positiva feedbacken inte bara kommer från tjejer, utan lika mycket från killar. Ett bra betyg från ett gäng som vill göra skidfilm. Egentligen är det inte konstigt alls, eftersom det självklart är lättare för killar att identifiera sig med den här åkningen. Innan manliga läsare nu sparkar bakut så ber vi er att tänka efter. Då kommer ni, precis som vi, att förstå att åkarna i Shades of Winter kör ifrån minst 99,9 % av alla världens

SE SHUKRAN MOROCCO HÄR

66 | ALPINKULTUR

VINTERNYANSER | 67

ÅKARE / JANINA KUZMA, MATILDA RAPAPORT & SANDRA LAHNSTEINER FOTO / MARIO FEIL

ÅKARE / MATILDA RAPAPORT FOTO / MARIO FEIL

68 | ALPINKULTUR

”Det spelar ingen roll om man är en liten flicka eller proffsskidåkare – vi letar alla efter den här… rena känslan.”

manliga (och kvinnliga) skidåkare, men att avståndet till den här åkningen inte är lika milsvid som till de absolut bästa männen. När SoW dessutom lyckats producera en sjukt snygg film, med bra känsla, ja, då är det inte så konstigt att den är lika omtyckt av killar som tjejer. PURE HAR, precis som fler och fler actionsportfilmer, även en story. Men när vi frågar vilken känsla den vill förmedla, finns det inget rakt svar, och det är det som är det fina i kråksången. – Mitt mål är att visa att alla letar efter sina mål, vi vill övervinna rädslor och uppnå saker. Det spelar ingen roll om man är en liten flicka eller proffsskidåkare – vi letar alla efter den här… rena känslan. Och det behöver inte vara skidåkning som får en att uppnå den, eller så kan det vara olika sorters skidåkning, som Japan eller Alaska. Och för en liten tjej kanske det är någonting helt annat. Jag ville liksom ringa in den här känslan, och sökandet efter den, men inte berätta vad den är. SPINDELN, NÄTET OCH hennes vän Matilda tar plats på den mansdominerade actionsportscenen. Precis som de ska. Och det som för några år sedan hade setts som smått otroligt, blir nu mer och mer naturligt. De är båda fantastiska entreprenörer och skidåkare – varför skulle de inte ha ett filmbolag? KÖP PURE PÅ iTUNES FRÅN OCH MED NOVEMBER

VINTERNYANSER | 69

Prylguide

PEAK PERFORMANCE W’S HELI LOFT JKT

Köpsugen? Klicka här!

70 | ALPINKULTUR

Prylguide

PEAK PERFORMANCE M’S HELI GRAVITY JKT

Köpsugen? Klicka här!

PRYLGUIDE | 71

Delad passion 채r dubbel passion TEXT PETTER ASKERGREN FOTO ADAM FALK

72 | ALPINKULTUR

När vi fick reda på att skidåkaren Petter Askergren skulle resa till Kanada tillsammans med Sverre Liliequist och Adam Falk blev vi genast sugna på att få någonting från resan. Skidåkningen i Galena är intressant, men Petters relation till Sverre ännu intressantare. De har båda lyckats göra sin stora livspassion till levebröd, och kombinerar även dessa relativt ovanliga jobb med vanliga familjeliv. Fungerar det? Läs vidare för att ta reda på det. Falkens bilder och underbara edit fyller rollen som både grädde på moset och lök på laxen, med råge.

EFTER TRE MÅNADERS dating gjorde min bättre hälft i livet klart för mig att om jag inte skulle tycka det var kul att åka skidor skulle relationen inte bli långvarig. Det var hårt, men sant, och eftersom jag hade bestämt mig för att fånga henne insåg jag att skidåkningen var ett måste. FÖRST HADE JAG INTE en aning om hur jag skulle lösa dilemmat. Till saken hör även att jag är ett stadsbarn som endast åkt någon vecka här och där som liten. Min familj hade helt enkelt inte pengar till utförsåkning. I SAMBAND MED att skidorna blev betydligt

fetare och mer lättåkta insåg jag att det ändå fanns en chans, och att jag ville lära mig av bra folk. Där kom Sverre Liliequist in i bilden. Jag vet inte varför, men när jag kom i kontakt med honom kändes det på något märkligt sätt som att jag känt honom sedan innan. Vi fick bra kontakt direkt. Jag som artist och han som skidåkare. Vi har båda lyckats förverkliga en passion och tagit det förbi hobbystadiet. Det är inget som är speciellt enkelt utan kräver mycket hårt arbete och fokus. Vi förstod varandra, och vi visste båda att man måste ha koll på sin skit. ÄVEN OM musik och skidåkning är våra stora passioner, så har de även förvandlats till jobb

PASSIONEN | 73

74 | ALPINKULTUR

eftersom det är vårt levebröd. Det är någonting man måste behandla med respekt och vara tacksam för. Att få jobba med sin passion är få förunnat, och då går det inte bara att leka runt. Men i ärlighetens namn var det nästan den bilden jag fick när jag pratade med Sverre om sponsorer och jobb i början av vår vänskap. Jag försöker inte säga det som kritik, utan mer som att han inte verkade förstå vilket starkt varumärke han var redan då. JAG BLEV SNABBT ett fan av Swedish Posse-filmerna, och framför allt av Sverres lättsamma men dynamiska och stabila åkstil. Min beundran blev så stor att jag till och med skrev en låt som bygger på Sverre och passionen till friåkning. Fri nu heter den, och Sverre åker till den låten i Free Radicals-filmen Satisfaction Guaranteed. JAG OCH SVERRE pratade tidigt i vår vänskap om att vi måste åka skidor ihop. Inför varje vinter försökte vi få till det, men alltid var det annat som kom i vägen. Det dröjde lång tid, tio år för att vara exakt, innan jag fick hoppa ur helikoptern i Galena, sida vid sida med Sverre. JAG HADE RODDAT som en galning för att få ihop en resa som synkade ihop oss två, samt Adam Falk från Dama Spirit som skulle dokumentera med film och foto. Men när vi till slut fick till det så var det verkligen; ”Äntligen, nu händer det!” JAG VAR BLYG när jag skulle ta mina första svängar framför Sverre. Det kan låta larvigt, men det går att jämföra med att jag skulle stå på

PASSIONEN | 75

76 | ALPINKULTUR

PASSIONEN | 77

“Jag visste att jag hade med mig The Jay-Z of skidåkning.”

en scen med en stor rapstjärna som jag sett upp till i många år, och nu stod där och skulle lägga en vers inför honom. VI HADE LYCKATS pricka in en vecka med sjukt mycket snö, och åkningen blev därefter – fantastisk. Eftersom jag rest med CMH förut visste jag att det är en del regler när det gäller åkningen, och guiderna kan vara tuffa till en början. Detta gjorde allt bara ännu roligare eftersom jag visste att jag hade med mig The Jay-Z of skidåkning. CMH:S KONCEPT bygger på en snygg paketering av grym skidåkning. Lodgen ligger djupt in i en dal dit man endast tar sig med helikopter, och vi delar den med människor från hela världen, de flesta väldigt ”kapitalstarka”. Vi hamnade i en grupp med äldre amerikaner från näringslivet. Namnen var Bill, Bob, Jim, Allen, Anne och så vidare. Gruppens tempo passade oss perfekt, eftersom den gav oss utrymme att filma och fota utan stress när vi ville det. EFTER ETT PAR DAGAR hade ryktet om Sverre spridit sig och det blev nästan någon form av huggsexa om att få åka med honom. Våra amerikanska bankmän vägrade dock släppa in någon annan, eller för den delen låta Sverre lämna gruppen. Han var deras kronjuvel. Sverre bara garvade och åkte ännu vildare. Jag har en minnesbild i huvudet där Allen, en 78-årig

78 | ALPINKULTUR

gubbe som förmodligen äger halva Manhattan, av en tillfällighet står under ett drop som ligger mitt i Sverres åklinje. När Allens nya favorit kommer flygande ovanför hans huvud, mitt i en backflip, ropar han ”Holy Shit!”, och den sekvensen lär jag aldrig ska glömma. Efter det gav jänkarna honom namnet ”Lilly”, eftersom hans riktiga namn var alldeles för svårt att uttala. HAR MAN BEVITTNAT några av Sverres större drop eller bakåtvolter live vet man att han inte är någon lallare direkt – han är en konstnär ut i fingerspetsarna. Åkstilen är vad vi i rapsvängen kallar för ”flawless”. Jag kände mig enormt stolt varje kväll vi skulle äta middag med de andra skidåkarna på lodgen eftersom jag rullade i ett riktigt fett crew med Sverre och Adam. SVERRE LILIEQUIST ÄR äldre nu och det märks, men precis som jag har han vuxit i sin roll och utvecklats med spelet och dess regler. Nu är Sverre en entreprenör som ständigt jobbar med sig själv, sin skidåkning och varumärket Kask, som han driver ihop med sin partner in crime Kaj Zackrisson, precis som deras egen tävling för skidåkare – Skiers Cup. Men det som är underbart med Sverre är att han fortfarande slaktar terrängen som en hungrig 20-åring och garanterat är både smidigare och starkare än de allra flesta yngre proffsen. DET VAR MÄKTIGT att få se Sverre visa upp

PASSIONEN | 79

“Man växer på något lustigt sätt med passionen och där kan jag dra raka jämförelser till Sverre och hans skidåkning.”

80 | ALPINKULTUR

sin åkning för oss och de andra resenärerna i Galena, men även kul att se en stor skillnad i hans sätt att tänka på sin verksamhet och vart han är på väg i livet. Det ser annorlunda ut nu är för tio år sedan. Hanna och barnen väntar ständigt där hemma och det är något som alltid finns med i livsekvationen. JAG VAR NOG LITE OSÄKER på hur Sverre skulle fixa allt som har med familj att göra utan att tappa skidåkningen. Men är viljan, eller passionen, bara nog stark så går allt att fixa. Det går för mig. Jag gör tusen saker samtidigt, och även om det så klart är mycket jobb lyckas jag ändå pussla ihop bitarna. Man jagar minuter ibland för att få det att flyta friktionsfritt, och jag har blivit en expert på logistik och planering. ERFARENHET ÄR OVÄRDERLIGT och det är något man endast kan få med tiden. Den erfarenhet och det kontaktnät Sverre skaffat sig genom åren hanterar han skickligt idag. Han är på många sätt ett socialt geni, även om människor han möter är på en helt annan breddgrad än honom, eller kanske rent otrevliga. Jag tror man kan göra precis allt i livet om man vill, och det går att dribbla med scheman och tider för att få in passionen i det. Utan passionen blir man olycklig och i många fall en sämre människa, det gäller i alla fall för mig och jag tror det gäller Sverre också, och förmodligen alla som brinner väldigt starkt för någonting. OM VÅR RESA huvudsakligen handlade om att åka skidor ihop och bara ha det nice utbyttes även andra saker som vi kan ha nytta av idag. Våra situationer kanske ser olika ut, men är

PASSIONEN | 81

Artikelförfattaren följer en av sina passioner.

82 | ALPINKULTUR

samtidigt väldigt lika. Det finns många beröringspunkter mellan musik och skidåkning. Jag vet det, för jag älskar båda sakerna.

jämförelser till Sverre och hans skidåkning, och jag märker också hur vi båda två ständigt har något att lära av varandra när vi möts.

FOLK FRÅGAR MIG ibland hur jag kan hålla mig relevant i musikbranschen. Förutom att jag jobbar som en galning med många saker samtidigt skriver jag även texter som berör nuet. Jag skriver inte låtar idag och låtsas att jag är 24 år och springer runt arg på Kocksgatan. Jag gräver där jag står och skriver om mitt liv idag som 40-årig trebarnspappa. Man växer på något lustigt sätt med passionen och där kan jag dra raka

KÄNSLAN SOM jag bar med mig hem efter att ha fått dela några fina skiddagar med Sverre och Adam i Galena kommer stanna kvar som ett väldigt udda och mäktigt minne för livet. En påminnelse om att brinnande passion inte måste kvävas bara för att man har ett svenssonliv att ha hand om också, bara förändras. Petter P-Lex Alexis Askergren

Se filmen fr책n galena h채r!

less Weight IS MORE PERFORMANce

BIG MOUNTAIN TOURING V-WERKS BMT 94 V-WERKS BMT 109 V-WERKS BMT 122 V-WERKS KATANA

VOELKL.COM

SERIES

«Så mycket åkglädje! Lekfull men ändå fartstabil. Den funkar överallt.» Åka Skidor Skidtest 2013

FREERIDE IN FUSION

Rossignols vision med den nya 7-serien är att sudda ut gränserna inom freeride. Med den nya Air Tip-teknologin formar vi framtiden genom att integrera nya material och konstruktioner som ger lätta och starka skidor.

Men framför allt skidor med massor av åkglädje!

•

t: 13 6

-1 06

-1 26

•

e: 17

GEAR OF THE YEAR Rossignol Super 7 S

“The best ski I’ve ever used by far.” Outside Gear of the Year 2014

up ”It’s rare to see the kind of wholesale domination er 7 infl icted by Rossignol’s latest 7 Series. All four • Si models made the fi nal cut, and three won their de cu respective categories. The highest scorer of them all? t: 14 The Super 7 in our Big Mountain category. Rossi is the 0 -1 industry leader when it comes to balancing rocker, camber 16 -1 and taper. 3

This year it packed all that institutional knowledge into the Super 7 while still reducing the weight by more than 20 percent, thanks to Rossi’s Air Tip honeycomb inserts and feathery paulownia-wood core. With the Super 7, that means a light ski that fl oats and pivots but still edges powerfully on hard snow.” “It’s for everyone,” said one tester. “The best ski I’ve ever used by far.” Overall: 5 / TURNING PLEASURE: 5 [OUT OF 5]

84 | ALPINKULTUR

•

e: 2

(1 88

)

(1 80

)

ALPINKULTUR | 85

Prylguide

MAMMUT ALYESKA PROTECTION AIRBAG VEST READY

Köpsugen? Klicka här!

86 | ALPINKULTUR

Prylguide

PEAK PERFORMANCE HELI 22 BACKPACK

Köpsugen? Klicka här!

PRYLGUIDE | 87

Sarek

EN BILDDAGBOK FRÅN EUROPAS SISTA VILDMARK TEXT JOHAN JONSSON FOTO LUCAS NILSSON

Sarek kallas ofta ”Europas sista vildmark”. Där finns inga byggnader, ingen mobiltäckning. Ingenting egentligen. Förutom berg. Berg. Berg. I västra kanten av parken, precis innanför gränsen till grannparken Padjelanta, är det nästan fem mil fågelvägen till närmsta väg, åt alla håll. Väldigt få sätter ens sin fot i Sarek vintertid. Det här gjorde oss nyfikna – vi ville titta efter. Så det gjorde vi. Vi fann en utdragen storm, och mycket mer.

KLICKA PÅ IKONEN FÖR ATT SE SAREK PÅ KARTAN.

88 | ALPINKULTUR

Sarek är en av ganska få platser där det inte ruckas alls på helikopter- och skoterförbudet. Inga tillstånd för lite heliskiing eller skotertransport. Man kan fuska fram till parkgränsen, men sedan får man gå. Det här sållar bort 99,9 % av alla skidåkare, minst. Erik Henriksson var dock glad att han inte sållade bort sig själv.

SAREK | 89

90 | ALPINKULTUR

Jesper Björnlund är starkast av oss, så han fick hugga hål i isen. Det är lite av en chansning att välja plats – man vill ju ha hålet så nära tälten som möjligt, men samtidigt inte sitta och hugga i två timmar för att sedan märka att det är torrt under isen. Den här gången höll vi oss dock lagom långt från stranden.

SAREK | 91

92 | ALPINKULTUR

Vi beslutade oss för att ha vårt camp bredvid Ähpar-massivet, eftersom det enligt kartorna var mest åkning inom minst område. Även om vi hade expeditionstält av finaste sort, märkte vi ändå att det nog vore bra med en bättre Berlinmur mot blåsten.

SAREK | 93

94 | ALPINKULTUR

Det är inte speciellt svårt att komma in i tältlunken. Renkött, brännvin och en bra karta kan bringa tröst i den värsta av stormdepressioner. I alla fall till en början.

SAREK | 95

96 | ALPINKULTUR

Mat smakar alltid bättre ute på tur. Den är nödvändigtvis inte lättare att tillaga dock...

Även om föret, vädret och sikten var så kallat shitfuck, försökte vi ändå hitta på saker att göra och gjorde vårt bästa för att samla klipp och stillbilder. Det var ”rätt jävla svårt”, för att tala klarspråk. TomOliver Hedvall ger dock inte upp i första taget! Även om landningarna är blindare än Ray Charles.

SAREK | 97

98 | ALPINKULTUR

Vid bygget av vår första mur underskattade vi kanske de där röda trianglarna vi hade sett på väderleksrapporten. Den vindmosade första versionen byggdes därför om för att klara ohyggliga vindstyrkor. Bygga mur var dessutom det enda vi kunde göra för att hålla oss varma. Att gå upp på någon topp var det inte tal om.

Kissa i storm är en större utmaning än man tror.

SAREK | 99

100 | ALPINKULTUR

Alla i gänget har en förkärlek till att ”se efter”. Även om det inte gick att gå på topptur och åka skidor knatade vi ändå omkring och… såg efter. Det fanns mycket att titta på.

Fukt. Allt blir fuktigt.

SAREK | 101

102 | ALPINKULTUR

Sista dagen vaknade vi upp till en vind som inte var optimal, men helt klart möjlig att arbeta i. Vi blev så sjukt glada, även om vi förstod att det skulle bli en väldigt lång och tung dag. I bakgrunden syns Bierikbakte, nästan 1000 fallhöjdsmeter än vår tältplats.

Här är undertecknad på väg upp till, och ned i, en sned ränna vi såg ända från tältet.

SAREK | 103

104 | ALPINKULTUR

The fine art of bootpacking. Typ. På många ställen är det alldeles för brant för att gå på hudar.

Förhållandena var, som sig bör efter en veckas storm i Sverige, växlande. Här var det puder dock! Tom-Oliver gasar på. Jeppe likaså.

SAREK | 105

106 | ALPINKULTUR

En höger innan stupet. Och en liten klippa. Med tanke på att vi var ett par bättre dagsmarscher från närmsta sjukhus var det ingen vansinnesåkning direkt. Lugnt och fint, och med något lite skutt här och där. Ungefär som man vill ha det.

SAREK | 107

108 | ALPINKULTUR

Jeppe kollar in sin egen spray. Och firar med en cigarr.

SAREK | 109

110 | ALPINKULTUR

DET HÄR! Det är gängskidåkning at it’s best. Efter det här åket kände nog alla att vi skulle kunna tälta en vecka till i storm, bara vi fick åka ett sådant här åk. En som landat, en i luften, och en på väg till klippan. Leta efter de tre myrorna i bilden.

Claimbilder är väl töntigt, men… Ibland måste man. Det här var en sådan dag.

SAREK | 111

Tack för i år. Ses till vintern. Då kanske jag också vågar röka cigarr.

Se LIKEBOMB SKIING #4 h채r!

SAREK | 113

114 | ALPINKULTUR

AT H L E T E : m A R K u S E d E R L O C AT I O N : T O R d R I L L O m O u N TA I N S , A K / P H O T O : B L A K E J O R G E N S O N

CONQuER

THE uNKNOwN T H E F R E E T H I N K E R J A C K E T , B u I LT w I T H G O R E - T E X ® P R O F O R TH E m O ST d E m A N d I N G B I G m O u NTA I N R I d E S . d I S C OV E R m O R E AT TH E N O RTH FAC E . C O m

NEVER STOP EXPLORING

™

ALPINKULTUR | 115

Prylguide

MARKER KINGPIN 13

Köpsugen? Klicka här!

116 | ALPINKULTUR

ALPINKULTUR | 117

Myt eller verklighet?

LES ENRAGÉS TEXT ELISABET AAGÅRD FOTO ANNA ÖHLUND

Historien är värdig en utredning av en underrättelsetjänst men det handlar om skidåkning. Om entusiasm och samhällsengagemang som lett till civil olydnad. Vapen? Yxor och handsågar.

118 | ALPINKULTUR

DE ÄR HEMLIGARE än Batmans grotta. Vi har haft kontakt en tid över en intetsägande mailadress. Konversation fram och tillbaka om varför de ska outa sig, om syftet, om i vilken kanal det ska ske. Om sekretess. Vid en överenskommen stigkorsning står till slut fyra maskerade personer. Maskeringen för tankarna till hårdare situationer än den vi står inför – en tur upp på Skutan en solig dag. Den känns lite överdriven, flirtar med både barrikadoutfits och burkamode. Men de har bestämt sig för att vara med och ett av villkoren var att i möjligaste mån slippa röja sina identiteter. So be it. De fyra som möter upp förefaller vara kvinnor, alla. Kodnamnen, som plockade ur en Bondfilm, avslöjar att några är av det täcka könet. Andra, till

exempel Sloppy Bragalot, kan vara vadsom. RYKTET OM Les Enragés i Åre har hängt med ett tag. Här, den här soliga dagen, är det tänkt att de äntligen ska berätta om vilka de är, gruppen, avknoppad från ett internationellt nätverk, som röjer och har röjt egna åk i Åre i några år nu. Det gör ju alla, kanske någon säger. Och det stämmer, rör man sig över Skutan trillar man osökt in i fina åk som bär spår av yxor. Man ser friserade landningar, spår av någon eller några som haft drömmar om ett åk och sedan skridit till verket. Men om några personer påstår att de hör till en större sammanslutning med rötter i Frankrikes 1970-tal så blir man… intresserad.

LES ENRAGÉS | 119

DET SÄGS ATT allt började i Val d’Anne i början av 1970-talet. I klassisk fransk revolutionär anda och i kölvattnet av Paris 1968 slöt sig några åkare samman under namnet ”Les Enragés”. Namnet är välanvänt, klingar bekant i åtminstone franska öron, det kanske inte är lika välanvänt i skidkretsar. I Val’d Anne hade lokala politiker beslutat om att begränsa skogsåkningen i den ganska nyetablerade skidorten, allt för att skydda bland annat flora och fauna. Samtidigt som inskränkningarna kom insåg ägarna av liftsystemet vilken möjlig kassako de satt på och priserna på skipass gick i höjden – att åka skidor blev en höginkomsthobby. Svårare än

120 | ALPINKULTUR

så är det inte att väcka fransk vänsterilska. Gruppen smög i skogarna och röjde undervegetation på de stora granarna. Tog bort sly. Åkte fantastisk skogsåkning. Plankade i liften. Fick skäll. Fick gendarmerna efter sig. Men fortsatte. A la manière Française. I TAKT MED att skidturismen växte i Alperna uppträdde samma mönster på andra platser. Med människor följer nämligen förbud. Vissa områden fick man åka i, andra förbjöds på grund av naturvärden eller på grund av säkerhetsrisken. Les Enragés från Val d’Anne fick systrar och bröder på andra orter i Frankrike. I Schweiz, där gemsarna

sätter stopp för mycket åkning. I Slovenien och Polen där entusiastiska offpiståkare har tampats med myndigheter för att få åka. Från framför allt Frankrike till Sverige är steget inte långt. Och det räcker med en liten fransk fågel som viskar i ett öra för att nyfikenheten ska väckas kring vilka som numera är invigda och som har intressen i Skutans täta skogar. VI GÅR EFTER gruppen upp i den skäggiga John Bauerskogen. Längre upp tar björkarna vid. De ser mjuka ut, klädda i lavar som de är. Men de döljer stenhårt trä som kämpat mot väder och vind i fler år än deras

knotiga och kortväxta uppenbarelser avslöjar. Motståndsträd. Som ibland får ge vika för mänskligt motstånd. Vi stannar till, på höjd. Med den där vyn över älven som sällskap, den där som tar andan ur en. Jag måste få fråga, den här maskeringen, varför har ni den? – Det här är väl inte vår vardagskostym direkt, men det skulle vara svårt att träffa dig och berätta vilka vi är, säger Supergalactic Steeze Machine. – Ja, det funkar inte på en liten ort. Att frisera skog är ju inte så populärt, säger Sloppy Bragalot.

LES ENRAGÉS | 121

– SSM: Eller att säga vad man tycker. – Men om vi är ute på Skutan en vanlig dag så har vi kanske lite mer normala kläder, säger Missy Grabalot. – SSM: Vaddå, du brukar väl jämt klä dig som en burkababe? – MG: Ja då och då i alla fall! Vilka är ni då? – SSM: Vanliga Årebor med säsongsjobb, någon med fast jobb. – Typ en av fyra i byn som har det, säger Moonraker Monroe. – SSM: Skidåkare... mammor... pappor... – SB: Intemammor... Så det är fler än ni som är här idag? – SB: Ja, några fler. Man tänker ju spontant att det ska handla om adrenalinstinna killar i 22-årsåldern som bara vill åka... – MG: Men vi vill ju också åka. Varför går ni med på att vara med här, är inte idén att ni ska vara hemliga? – SB: Vi funderade lite på hur vi skulle göra och kom fram till att det är ett sätt att få säga saker om Åre också, saker som inte kan lyftas i en allmän debatt eftersom Åre är för litet. Som vad? – SB: Som att problematisera hur det är att bo i en storstadslandsbygd där agendan sätts av pengar utifrån, pengar som de som bor här sällan har.

122 | ALPINKULTUR

Så ni har med er en del av ursprunget fortfarande, av den vänsteraktivistiska andan? – SB: Ja några, i alla fall jag. Alltså det är ju inte lätt att vara vänster i Åre. Hela varumärket och allt som händer och sker här bygger på marknad och kapital. Alla som bor här, även jag, måste måna om varumärket Åre. Och det handlar ju om överlevnad. Problemet i Åre är att kapitalet är förunnat en väldigt liten klick som ibland inte ens är skrivna här. Åre kan se välmående ut på ytan men inte många mil härifrån har kommunborna inte råd med liftkort eller åker särskilt mycket skidor alls. De ingår inte i konceptet Åre fastän de bor i kommunen. – MM: Eller grejen att de som kommer härifrån inte har råd att bo här eller att skaffa ett boende till sina barn när de ska flytta hemifrån. Det finns knappt någon allmännytta och att spara till en kontantinsats är uteslutet för rätt många familjer. I alla fall om man helst skulle vilja bo i Åre. – SB: Samtidigt lever alla som bor här på att Åre finns där i fjärran. Åre drar folk som gör det möjligt för en massa olika entreprenörer att starta verksamheter. Kreativiteten är ju enorm. Men man måste också vara rätt kreativ om man tvingas bolla med två, tre olika anställningar under ett år för att få ekonomin att gå ihop. Om vi pratar åkningen då, hur många åk har ni röjt so far? – MG: Jag tror det är 12 eller 13 åk. – MM: 12. Det är ju rätt många som är ute och röjer egna åk, vad skiljer er från dem?

LES ENRAGÉS | 123

124 | ALPINKULTUR

– SSM: Att ingen har hittat våra, än så länge. – SB: Fast The Tuna var det ju några som hittade förra vintern. – SSM: Just ja! Och åkte flera gånger… – MG: Men bra! Då har vi gjort något bra för några riktiga entusiaster. Den som söker ska finna! – SB: Sen tror jag att många är ute på berget och ser att här skulle det bli ett fint åk, och så kanske man tar med en kompis, en termos kaffe och är ute en dag och så har man det åket ihop. Vi går ju under internationell flagg. Hur hårt går ni ut, fäller ni skog? – SSM: Nej! Alltså det händer väl att vi tar något träd, men inga stora, det skulle ju märkas. Sly och undervegetation, grenar som hänger ner. Sådant som gör att det är lättare att planera åk i skog helt enkelt. Men hur organiserat är det då, finns det någon moderorganisation? – SB: Det beror väl på hur man ser det. Det finns ju inte direkt något postgironummer att betala in medlemsavgiften till. Men de har försökt vara väldigt, vad ska man säga, noga med att välja någon som kan ta det vidare. Vem av er tog med det hit då? – SB: Det kan vi inte säga. Den av oss som varit i Frankrike. Typ alla. Men vad är grejen med det här? – SSM: Ibland tänker jag att själ-

va hemlighetsmakeriet är grejen. En barndomsdröm om att få tillhöra något hemligt sällskap som gör exklusiva saker för en grupp utvalda. Att vara invigd och ha ett agentnamn, haha! Jag är fan inte invigd i något annat sammanhang än det här. En orden. Lite Opus Dei. Fast för skidnördar. Ni är bara tjejer, är det inga killar med? – MG: Jo, några. – SSM: I början tänkte vi nog att vi skulle vara bara tjejer. Skidvärlden är ju exkluderande för tjejer på många sätt och känslan av att vi skulle göra vår egen åkning som inte ens de där råa killarna hittar till var sjukt fet! Men så kände vi ju några av de där råa killarna och då fick de vara med också. Varför gör ni det här? – SB: Det är väl för att peta Åre lite i stjärten. Åre är fantastiskt men kan vara lite väl polerat ibland. Alla som åker här känner ju Skutan bäst. Det är roligt att ha känslan av att man känner den ännu lite bättre än de flesta andra. Men känner ni Skutan bättre eller är det bara som ni tror? – MG: Det finns säkert en massa andra som har bättre koll. – MM: Tror du? – MG: Nä. Om ni har lyckats hålla alla åk hemliga, hur har ni klarat det? – SSM: Det gäller att maskera både

LES ENRAGÉS | 125

insteg och exit ordentligt och låta det se ut som en massiv skog både nerifrån och uppifrån. Det är nog nyckeln. Hur ofta är ni ute? – SSM: Inte så ofta egentligen, det var ett tag sedan nu. Det var mer i början. Sen har vi mest åkt. Tillbaka till det politiska då, är det verkligen så mycket etablissemang att slåss mot här i Åre? – MM: Det är väl etablissemang på olika nivåer, eller inom olika områden snarare. Det finns ju ett pengaetablissemang, precis som överallt. Men sen finns det ju en form av actionsportetablissemang med alla som alltid instagrammar senaste toppturen som de har gjort. – MG: På eftermiddagen, för först paddlade de kajak på sjön. – SB: Efter att de cyklat stig och ätit sin närodlade brownie till lunch som de bakade efter att ha varit ute och tittat på norrsken hela natten. – MG: Och sen sprang de tillbaka. Trail. De skrattar. – SSM: Men alltså allt det här är ju inte unikt för just Åre egentligen. Det blir bara mer påtagligt här eftersom det är någon form av mikrokosmos vi bor i. Man känner alltid

126 | ALPINKULTUR

någon som känner någon som... – SB: Men ett seriöst problem är ju till exempel att de fast boende sällan får helårsanställningar och hur de stora företagen i byn går runt tack vare dåliga kollektivavtal och låga löner som kan hållas nere eftersom facket är obefintligt här. För vem ska vara facklig företrädare för ett gäng 21-åringar som inte har något speciellt intresse av sitt jobb när de ändå bara är här en säsong eller två? De skiter väl i vilket, bara de får vara här. Det är en galen beroendesituation ibland. Fast det är ju samma sak vilken turistort man än bor i. Bitvis låter det som rätt stöddig kritik, varför bor ni här? – SSM: Om man vill bo i Sverige och åka skidor och känna en touch av storstad är Åre det enda stället. Åre är fantastiskt. Men komplext. – MM: Jamen jag älskar Åre. Men det innebär ju inte att det inte finns problem här som är svåra att ta i. Men den här historiebeskrivningen av Les Enragés då, hur mycket är egentligen sant av den? – MS: Det vet väl ingen egentligen, det är ju lite som viskleken. Men det är det som är lite hisnande också. Ibland kan det vara skönt att bara få gå all in och tro på att allt stämmer. Vi finns, det räcker för mig!

LES ENRAGÉS | 127

Prylguide

SWEET PROTECTION M’S HAMMER II JKT

Köpsugen? Klicka här!

128 | ALPINKULTUR

Prylguide

ARC’TERYX W’S SCIMITAR JKT

Köpsugen? Klicka här!

PRYLGUIDE | 129

130 | ALPINKULTUR

Afterglow TEXT JOHAN JONSSON FOTO OSKAR ENANDER

AFTERGLOW | 131

132 | ALPINKULTUR

”Det var ju lite märkligt att dricka after ski-ölen klockan sju på morgonen. Men… man kommer in i det…” ”BLOWN AWAY”, som amerikanerna brukar bräka. Men när vi sett biopremiären av Sweetgrass senaste film Afterglow är det exakt det vi är. Blown away. Aldrig tidigare har vi varit så sugna på att förklara skidfilm med pretentiösa termer som vanligtvis används för att beskriva konst. Det kanske räcker med att kalla Afterglow för konst. För er som ser det som någonting negativt – se filmen. FÖRVÄNTNINGARNA VAR riktigt högt uppskruvade när filmen visades på Skandiabiografen i Stockholm, men vi är relativt säkra på att det inte fanns en missnöjd själ i den fullsatta lokalen. Representanterna från Philips, som beställt jobbet, och reklambyrån Ahlstrand & Wållgren, som

lagt ut jobbet på Sweetgrass, stämde in i de stående ovationerna. ETT PAR DAGAR (och festnätter) senare möter vi upp med Sweetgrass mastermind Nick Waggoner på en restaurang i Stockholms hipsterkvarter. Reklambyråfolket som guidat amerikanerna de senaste dygnen tappar emellanåt garden och ser totalt utmattade ut. Nick är, som alltid, skarp, pigg och glad. SWEETGRASS HAR alltid gått sin egen väg, och nu när de jobbat för ett stort multinationellt företag utanför branschen kanske den konstnärliga friheten inskränkts? Har de följt pengarna bara? – Nej, verkligen inte. Vi har länge

AFTERGLOW | 133

Till filmare och fotografer som klagar på att fotoryggsäcken är tung: Sweetgrass hade med sig fyra ton utrustning ut i bergen vid inspelningen av Afterglow.

pratat om att filma skidåkning på natten på ett nytt vis, men vi visste inte hur vi skulle få till det, än mindre ha resurserna att genomföra det. När vi blev närmade av Philips var det verkligen ”Wow. Nu har vi äntligen musklerna att genomföra vår idé!” Är det lättare att vara kreativ när det finns pengar? – Det kan även göra det svårare, om man börjar lita på pengarna istället för sina egna idéer, sin egen intuition och kreativitet till att komma med lösningar som inte kräver pengar. Den dagen man litar på att en ny, dyr kamera är viktigare än en bra idé är man nog körd… Till syvende och sist

134 | ALPINKULTUR

handlar det alltid om att få människor att känna känslor. Pengar kan inte göra det. SWEETGRASS KAN från distans te sig en smula långsamma, som att de inte jobbar hårt. Men när ett projekt väl startar, och när det handlar om att stanna ute den där extra timmen trots att det var tio timmar sedan man åt, då märker man vad de är gjorda av – någon form av kombination mellan veganhippies, övermänniskor och kreativa genier som är beredda att stå ut med jäkligt mycket för att få det där klippet. Pengarna från Philips gjorde dock inte att jobbet blev lättare, utan den ökade ambitionen gjorde till slut att de jobbade hårdare än de nå

Nick Waggoner är ett kreativt geni, men även en stark jäkel och inte rädd för att ta i. AFTERGLOW | 135

”Vi funderar inte så mycket över vad vi tror andra vill ha, utan gör det vi själva tycker är bra och snyggt. Och det verkar ju funka.”

gonsin gjort tidigare. Bittert? – Vi kommer alltid att jobba häcken av oss, oavsett om det är små eller stora budgetar inblandade. Även om vi i början av varje produktion säger att vi inte ska göra det, slutar det alltid med att vi jobbar till vi stupar. Jag tror det är någon form av driv vi har, som gör att vi vill göra det absolut bästa med de medel vi för tillfället har. Och… då måste man jobba hårt. HÅRT JOBB och kreativa idéer har på ett par års tid tagit Sweetgrass från att vara någon form av underdog med roliga idéer till att vinna Movie of the Year på Powder Awards (med Valhalla) 2013, delta i de största filmfestivalerna i genren och nu kamma hem pris efter pris med Afterglow. Man undrar om de ens bryr sig det minsta om vad de andra skidfilmsbolagen gör. – Det gör vi. Det är kul att se vad andra gör, såklart. Men det viktigaste har alltid varit vår

136 | ALPINKULTUR

egen röst. Om vi skulle titta på vad andra gör och inspireras väldigt mycket av det skulle det bara sluta med någon form av… röra. Vi funderar inte så mycket över vad vi tror andra vill ha, utan gör det vi själva tycker är bra och snyggt. Och det verkar ju funka. Söker ni inspiration någonstans eller försöker ni skapa den? – Jag får mycket inspiration genom musik. Musikens sätt att skapa en sinnesstämning, och hur den tar ens själ och känslor på en resa. Placerar en i en fantasivärld. Det är vad musik gör för mig, och det är även vad jag vill att våra filmer ska göra. Vad för musik? – Allt. Hela tiden. Och sedan hör du plötsligt den där sången som tar dig till en ny plats. På en ny resa. In i en ny dröm. Och då kan man

AFTERGLOW | 137

inte sova förrän man har försökt förverkliga den fantasin. Det blir som en plikt. Sedan helt plötsligt kommer ett gigantiskt företag med massor av pengar och ber er skapa precis den drömmen. – Då har ödet sagt sitt. MÅNGEN GÅNG HAR man hört, och sagt, saker i stil med ”Men nu går det inte att göra mer. Nu måste utvecklingen stanna av.” Även om Sweetgrass på många sätt revolutionerat ut-

138 | ALPINKULTUR

vecklingen inom skidfilm, dels genom deras sätt att tänka utanför boxen och berätta skidfilm, och nu senast med rejält banbrytande visuella effekter, ser de ändå inte något självändamål med just revolutionerandet. – Det är många som frågar oss om hur vi ska toppa det här. Men att hela tiden toppa saker är inte det viktiga. Vi vill skapa filmer som får människor att känna saker, och man måste inte ”toppa” något för att göra det. Och den kommande vintern?

“På morgnarna var jag inte bara fysiskt utmattad, utan även psykiskt. Varje klipp tar timmar att arrangera, ingenting lämnas åt slumpen. Om man bränner ett shot blir man förtvivlad, men det gör även att de lyckade klippen nästan framkallar eufori.” – Pep Fujas

AFTERGLOW | 139

140 | ALPINKULTUR

”Vi har jobbat hårt de senaste åren och är nu i en position där vi själva kan välja vilka jobb vi ska ta och inte. Det är otroligt inspirerande.”

– Vi jagar inte, utan tar det som det kommer. Vi har jobbat hårt de senaste åren och är nu i en position där vi själva kan välja vilka jobb vi ska ta och inte. Det är otroligt inspirerande, och vi vet att kunskaperna som finns inom Sweetgrass har tagit oss till en plats där vi kan göra allt –

skidfilm, spelfilm, musikvideos, reklamkampanjer, dokumentärer. Så just nu ska vi andas ut och när vi väl får nästa jobb är jag säker på att vi har både kapaciteten och passionen att genomföra det. Där börjar nästa resa.

AFTERGLOW | 141

142 | ALPINKULTUR

AFTERGLOW | 143

144 | ALPINKULTUR

Oskar Enander

Glödande galleri NÄR VI HÖRDE talas om Afterglow för första gången, tidigt förra vintern, visste vi också att Oskar Enander skulle följa med vid inspelningarna som stillbildsfotograf. Det var mycket hysch-hysch och vi visste inte riktigt vad som skulle ske där borta på andra sidan Atlanten. Det enda vi visste var att allt skulle göras på natten, att det skulle vara Sweetgrass som höll i den kreativa taktpinnen, och att åkarna skulle vara de bästa i världen. VI BÖNADE och vi bad redan tidigt om att få göra ett galleri från inspelningen, trots att vi egentligen inte visste alls hur bilderna skulle se ut. Nu när vi som första skidmagasin i världen har fått tillgång till ett fullt galleri kan vi inte säga annat än att vi är jävligt stolta! Tack Oskar, tack Sweetgrass, och tack till åkarna som slet nätterna igenom i Kanada och Alaska. PÅ NÄSTA SIDA startar någonting ni aldrig sett tidigare, på riktigt.

GLÖDANDE GALLERI | 145

146 | ALPINKULTUR

GLÖDANDE GALLERI | 147

PEP FUJAS / SENTRY LODGE / BRITISH COLUMBIA

CHRIS BENCHETLER & DARON RAHLVES / TORDRILLOS / ALASKA

148 | ALPINKULTUR

GLÖDANDE GALLERI | 149

ERIC HJORLEIFSON / SENTRY LODGE / BRITISH COLUMBIA

150 | ALPINKULTUR

GLÖDANDE GALLERI | 151

PEP FUJAS / SENTRY LODGE / BRITISH COLUMBIA

152 | ALPINKULTUR

GLÖDANDE GALLERI | 153

CHRIS BENCHETLER / TORDRILLOS / ALASKA

154 | ALPINKULTUR

GLÖDANDE GALLERI | 155

PEP FUJAS / SENTRY LODGE / BRITISH COLUMBIA

156 | ALPINKULTUR

Se Afterglow här!

GLÖDANDE GALLERI | 157

158 | ALPINKULTUR

DESIGN + ROOTS + ENGINEERING

Disobeying convention since 2005. Space age materials. Innovative engineering. Cutting-edge shaping.

Visit your local DPS dealer.

Since 2005, DPS has redefined the boundaries of design in search of the perfect ski. Born from an obsession with the perfect turn, global storm chasing, and the transcendent mystery of a slide across deep snow, we are committed to elevating your craft with unmatched, high-tech tools born and bred deep in the mountains.

Alpingaraget - Stockholm Åre Skidsport - Åre Hägglunds - Luleå Ski Store - Göteborg Naturkompaniet - Östersund Höjdmeter - Kiruna Add Nature – Stockholm Alpint – Stockholm

If you live and breathe skiing, we build your skis. Find us at dpsskis.com, or at the world’s finest ski shops. Skier: Stephan Drake. Photography by Oskar Enander // oskarenander.com

Prylguide

SCARPA MAESTRALE RS / GEA RS

Köpsugen? Klicka här!

160 | ALPINKULTUR

Prylguide

SALOMON QUEST PRO 100 W / QUEST MAX 130

Köpsugen? Klicka här!

PRYLGUIDE | 161

Prylguide

VÖLKL V-WERKS BMT

Köpsugen? Klicka här!

162 | ALPINKULTUR

Prylguide

ROSSIGNOL SOUL 7 / SUPER 7 / SQUAD 7

Köpsugen? Klicka här!

PRYLGUIDE | 163

Jackie Paaso Laddhatt och allmän sköning TEXT JOHAN JONSSON FOTO FREDRIK MARMSETER & FREERIDEWORLDTOUR.COM / T.HALLER, D.DAHER, J.BERNARD

164 | ALPINKULTUR

FOTO / FREERIDEWORLDTOUR.COM / T.HALLER

Ibland kommer det fram någon på skidscenen som verkligen inte åker som alla andra. Som sticker ut lite extra. Kanske kör dubbelt så fort, helt galet tekniskt, eller alltid går riktigt stort. Jackie bockar av allt detta, men det är det sistnämnda som blivit hennes signum. Nu när hon bor stora delar av året i Åre, tillsammans med pojkvännen Reine Barkered, kände vi att det var dags att kolla läget. Vad tycker hon om svenskarna, egentligen? Och varför ska skidtjejer visa röven på Instagram?

JACKIE PAASO | 165

166 | ALPINKULTUR FOTO / FREDRIK MARMSETER

JACKIE PAASO ÄR väldigt lugn. Trygg i sig själv känns det som. Trygg som ganska många amerikaner är ändå. Det är skönt. Inget trams. Att se henne åka är dock allt annat än lugnt. Det är väldigt, väldigt sällan någon tjej går lika stort som henne på tävlingar, och ibland sätter hon även många av männen på plats. Inte alla är bekväma med det… – Det är väl såklart olika, jag antar att en del bara tycker det är kul. Men jag kommer ihåg att det var några killar som blev stressade och kände sig tvingade att hoppa de klippor jag hoppade på Red Bull Cold Rush 2011. En av dem var runt 20 meter, och landningen var inte särskilt förlåtande. Det var till och med någon som kändes lite sur på mig efter… ATT I STORT SETT alltid köra störst kan visserligen ha ett pris, och när man hamnar i ”huck-facket” kan det ibland förväntas att man tar på sig laddhatten, vare sig man är pepp eller inte. – Folk förväntar sig nog att jag ska gå stort jämt. Men jag har egentligen inga problem med det. Kör jag en stor klippa så är det ju för att jag själv vill det. Det är ingen som tvingar mig, och jag vet mina begränsningar. DE SOM FÖLJER Jackie och/eller Reine i de sociala medierna vet att det flängs en hel del fram och tillbaka mellan USA och Åre. Mer och mer tid spenderas dock i den svenska fjällmetropolen. Med ett klimat som kan få den mest inbitna Mia Törnblom-figur att blir less, speciellt i jämförelse med USA-hemmet i solmeckat Squaw Valley, undrar man hur det egentligen är att hänga ut där? – Jag har aldrig tyckt illa om Åre, men i början kändes det inte som att jag skulle kunna bo där. Men det har liksom

SE JACKIES LEGENDARISKA TÄVLINGSÅK FRÅN KIRKWOOD HÄR:

JACKIE PAASO | 167

168 | ALPINKULTUR

JACKIE PAASO | 169

FOTO / FREDRIK MARMSETER

“ Jag kan relatera ganska mycket till den svenska mentaliteten. Kalles kaviar och alla de där ostkombinationerna på tub är dock fortfarande oförklarligt för mig…”

ändrats, och nu saknar jag det till och med när jag är borta. Folket är bra också. Jag kan relatera ganska mycket till den svenska mentaliteten. Kalles kaviar och alla de där ostkombinationerna på tub är dock fortfarande oförklarligt för mig… Lite som svenskan. Jag har tyvärr märkt att jag inte är någon stjärna på språk nämligen, men har verkligen gjort ett ryck här på slutet och försöker vara seriösare med att lära mig inte bara förstå svenska, utan även prata det. JACKIE DRAR som sagt ofta på ordentligt, men har ändå hållit sig stabil i toppen av FWT under många år. Innan Åre blev mer av en bas är det åkningen runt Lake Tahoe i Kalifornien som varit hemmaplan. Men är det den pudrade åkningen som gjort henne så hård? Och tycker hon att svenskar som öser järnet i skitförhållanden mest är tossiga? – Jag förstår svenskarna. Jag växte upp och lärde mig åka skidor på östkusten. Åkte ispuckel i åratal! Men jag tror det är bra, och jag känner igen mig i de som är peppade vare sig det är stenhårt eller puder. Dessutom lär man sig uppskatta de bra dagarna mer om man inte är bortskämd med mjuk snö hela tiden. SVERIGEVÄN, sjukt bra på att åka, tycker om att shredda skitförhållanden för att puderdagarna blir roligare. Vi tycker om Jackie! Dessutom är hon en av ganska få som höjer rösten för att skidscenen ska bli mer jämställd, och för att tje-

170 | ALPINKULTUR

jer ska uppmuntras att ta plats genom sina prestationer och inte annat trams. VI PÅ ALPINKULTUR har försökt göra vårt bästa för att framställa tjejerna på scenen på ett bra sätt, och blir kanske ”en smula” matta när vi ser att en skidtjej får mer likes på en strandbild med för liten bikini och fuktig blick än en puderbanger. Vad är det med det egentligen? – Det är väl en lätt genväg till att få mer uppmärksamhet, följare, etc. Men jag försöker hålla mig långt från det… IBLAND KÄNNS DET svårt att föra den här diskussionen på ett vettigt sätt, och om någon stor utländsk publikation postar bilder på en yppig blondin i underkläder som ligger och ålar sig på ett par skidor, då blir det alltid en märklig debatt i kommentatorsfältet. Sexistiska kommentarer blandas med attacker från medelålders män mot dem som inte tycker att detta bör vara i ett skidmagasin. Det är äckligt. Och samtidigt vet man att många tjejer nästan ser det som ett måste för att leva upp till likesförväntningarna, eller helt enkelt bara ser det som en enkel genväg. – Det är klart att det skulle kunna göra att jag nådde en större publik om jag började posta lättklädda bilder. Men jag är ju skidåkare, inte modell, och jag föredrar att låta skidåkningen tala för det. Jag kan till viss del förstå att somliga tar den genvägen, men jag respekterar det inte. Jag

JACKIE PAASO | 171

FOTO / FREERIDEWORLDTOUR.COM / J.BERNARD

FOTO / FREERIDEWORLDTOUR.COM / D.DAHER

FOTO / FREERIDEWORLDTOUR.COM / J.BERNARD

172 | ALPINKULTUR

“Hur ska vi kunna övertyga företag att vi är värdefulla som atleter och inte pinuppor om vi själva fokuserar mer på hur vi ser ut än hur vi åker?”

tycker att det skickar fel signaler till unga tjejer som vill bli sponsrade skidåkare, och flyttar bak standarden för alla tjejer som vill bygga sin karriär på skidåkning och inte sex. Hur ska vi kunna övertyga företag att vi är värdefulla som atleter och inte pinuppor om vi själva fokuserar mer på hur vi ser ut än hur vi åker? OCH DET ÄR ju en väldigt relevant fråga. Den största delen av makten att förändra ligger som vanligt hos de som håller i pengarna. Men de som håller i pengarna verkar inte direkt vara intresserade av en utveckling som främjar en actionsportvärld där skills alltid går före utseende. Så hur bör vi lösa det? – För det första måste folk lära sig skillnaden på sponsrade atleter och sportmodeller. Team managers måste plocka upp åkare som är duktiga men även bra förebilder inom sin sport, och lönen höjas för de som pushar sporten, inte de som ler snyggast. Hur ska unga tjejer kunna motivera sig att arbeta hårt och utvecklas inom sin sport om de ser att framgång mäts i hur snygg du är? Jag förstår att sex säljer, men nu är det 2014… TYVÄRR VÄXER DET INTE Jackies på träd, och ibland verkar det som att både tjejer och killar har svårt att säga ifrån även när de tycker

någonting är fel. Det kanske till och med är din egen sponsor som postat något sexistiskt skit, och många undviker att säga vad de tycker bara för att de är rädda att stöta sig med sponsorer, eller tidningar. Men framtiden ser ljus ut, och även om det fortfarande är någon form av het potatis att prata om så är det fler och fler tjejer som tar plats på rätt sätt inom skidscenen. Shades of Winter och Jackie är två exempel som vi har med i detta nummer, InspireUs är ett annat guldgäng. Jackies egen framtid är präglad av både laviner, tjejer, tävlingar och filmer. – Precis som föra året kommer jag starta säsongen med säkerhetsclinics för tjejer. S.A.F.E A.S., där jag teamat upp med Ingrid Backstrom, Michelle Parker, Elyse Saugstad, Lel Tone and Sherry McConkey, är en sorts introduktion till högre lavinutbildningar. Sen kommer jag åka över till Reine i Sverige och börja snöträningen för att komma i form till tävlingarna startar. Jag hoppas att jag kommer köra alla FWT-stoppen i år igen. Jag jobbar också på några film- och fotoprojekt som jag är riktigt peppad på. En del av dem planeras för Sverige, och det ser jag fram emot. Vi också!

JACKIE PAASO | 173

Prylguide

BLIZZARD BLACK PEARL / SAMBA / SHEEVA

Köpsugen? Klicka här!

174 | ALPINKULTUR

ALPINKULTUR | 175

Christine Hargin PÅ INSTAGRAM MED

Christine Hargin har gått från att vara alpinåkare av rang, till lite av en loose canon på friåkningstävlingar, till att nu vara en av de odiskutabelt bästa kvinnliga friåkarna i världen. Dessutom tycker hon om att ta bilder och både hennes blogg och Instagram är väl värda några besök i veckan. Till dess – här är hennes instabangers.

INSTAGRAM.COM/KRIKKAN_

176 | ALPINKULTUR

FOTO SVERRE HJØRNEVIK / NORRØNA

INSTABANGERS | 177

1. Just det, jag letar bil för säsongen...

2. Drömresemålet Alaska, check.

3. Avslutade säsongen på bästa sett i Riksgränsen. Foto: @erikwestbergphotography

4. Husbil två månader förra vintern, ena resan i Kanada andra USA.

5. Blev försenad till ISPO av rätt anledning – fresh pow i Engelberg.

6. Säkert den sport som kräver mest tålamod, bra att träna på för mig som är otålig.

KLICKA HÄR FÖR ATT FÖLJA KRIKKAN_!

178 | ALPINKULTUR

INSTABANGERS | 179

Prylguide

DYNASTAR CHAM HIGH MOUNTAIN

Köpsugen? Klicka här!

180 | ALPINKULTUR

ALPINKULTUR | 181

Olof Larsson

HUR F N TÄNKTE DU DÄR? ATT HOPPA RAKT UT för höga stup ger tid till eftertanke. Det är därför Olof Larsson helst gör en bakåtvolt under tiden han är i luften, för att liksom skingra tankarna. I Engelberg, för två vintrar sedan, gjorde Olof en av de större. En 1520 meter hög flygfärd upp och ner fångad på en fyra sekunder lång filmsekvens. Hur fan tänkte han där?

TEXT ELISABET AAGÅRD FOTO OSKAR ENANDER

182 | ALPINKULTUR

HUR FAN TÄNKTE DU DÄR | 183

184 | ALPINKULTUR

“Det kändes bra ända till jag kom utanför kanten

och hade börjat volten. Då förstod jag att det skulle bli en tung landning...”

– Jag trodde inte att det skulle bli så stort. Vi var vid Jamie Pierre-klippan (ett 55-meters vansinnesdropp, red. anm.) i Engelberg och fotade och filmade med Oskar Enander. Lite längre till skiers right hade Oskar och jag sett ett ställe varifrån jag kunde tänka mig hoppa. Jag brukar inte köra saker som jag inte tror att jag ska sätta landningen på och det kändes bra ända till jag kom utanför kanten och hade börjat volten. Då förstod jag att det kunde bli en tung landning... Ja landningen, du försvinner ju ut ur bild, hur gick det egentligen? – Den var väldigt mycket plattare än vad man föredrar, så att säga. Oskar trodde att jag skulle landa vid klippan där det är brantare och går bra att landa. Men efter det plattar det ut. Jag insåg i luften att det skulle bli för tungt för rygg och knän att stå den så jag fick ta den lite på sidan. Det är kanske inget man är stolt över idag... Det låter ju som om du tänker till en del innan du hoppar? – Ja, jag hoppar ju inte allt jag ser. Oskar kanske var lite mer peppad än jag den där dagen. Men båda tyckte att det var bra förhållanden och hade koll på hur det såg ut sedan innan, så det kändes bra. Men vad tänker man när man i luften upptäcker att landningen inte blir som planerat? – Det går så jävla fort. På högre klip-

por gör jag hellre backflip än hoppar rakt fram. Då tänker man inte på höjden utan koncentrerar sig på att vara upp och ner. Men på den här, när jag var klar med volten fick jag hålla tillbaka lite, eftersom det var högre än jag trodde. Det dummaste var nog att äta lunch... Ja vad är det med bröderna Larsson, mat och prestationer egentligen? Jon (storebror) lär någon gång ha sagt att efter lunch gör man inget bra, då är det lika bra att åka hem. – Vi satt faktiskt och pratade om det på lunchen innan. Vi åt älplermagronen som är en … gräddig och ganska stabil lunch, kan man säga. Och vi sa att vi skulle ändra på det där, att det inte går att göra något bra efter lunch men just den lunchen... jag hade nog lite matkoma. Hur märktes det? – Nämen ett sådant nedslag som det blev och den mängden och typen av mat, det är svårt att förklara... Skulle du göra om det? – Jag vill säga ja! Oskar har hittat en ny vinkel, så vi hoppas på att göra om den om det blir ett bra snöår. Men det är väldigt, väldigt lätt att säga här och nu. Det brukar vara lite mer ångestladdat när man väl går upp till starten. Jag har stått där uppe någon gång efteråt och då förstod jag inte riktigt hur fan jag tänkte den där gången...

SE FILM PÅ OLOFS BACKLIP HÄR

HUR FAN TÄNKTE DU DÄR | 185

JP Auclair 1977 - 2014 TACK FÖR ALL INSPIRATION

186 | ALPINKULTUR

Andreas Fransson 1983 - 2014 DEN LEVER VIDARE INOM OSS

FOTO DANIEL RÖNNBÄCK

ALPINKULTUR | 187

TACK FÖR ATT DU LÄSTE #5 AV

OKTOBER 2014

AV ALLA INTÄKTER TILL DETTA NUMMER HAR VI VALT ATT SKÄNKA 5 % TILL ALPINE INITIATIVES

ALPINKULTUR.SE VILL DU FÅ NÄSTA NUMMER AV ALPINKULTUR DIREKT HEM I INBOXEN? MAILA REDAKTIONEN@ALPINKULTUR.SE

ALPINKULTUR C/O ALPINGARAGET AB BIRGER JARLSGATAN 127 113 56 STOCKHOLM Alpinkultur.se